Att det ska vara så svårt!

Hej Bloggen!

Jag funderar på vad det är som gör det så svårt att komma tillbaka till en hållbar vardag. Nu har jag jobbat fullt i två månader och redan varit sjuk tre gånger. Är väl knappast den populäraste anställda just nu! Och där ligger ett av mina stora problem… varför tänker jag på vad chefen ska tänka om mig när det viktiga är att jag tänker på vad som är bäst för mig själv! Jag är hela tiden rädd för vad andra ska tycka om mig: Gud vad hon är sjuk ofta, men jösses vad hon är bla, bla, bla…..

Citatet/uttrycket ”liten tuva välter ofta stort lass” stämmer så väl in hos mig. Det behövs inte mycket för att jag ska tippa omkull. Fattar inte (eller jo, det gör jag nog) varför det blir så hela tiden. Jag är ju så rädd att inte prestera tillräckligt så att andra ser detta. Jag vet att jag presterar allt jag kan men när inte detta uppmärksammas så tvivlar jag på mig själv. Det är inte så att jag måste ha en hejaklack eller så men när jag själv tycker att jag sliter men ingen ser så blir jag så här. Tycker inte alls om denna sida av mig själv.

För att ett hus ska stå stabilt och inte tippa eller falla ihop som ett korthus så krävs ju att grunden är stabil. Samma sak gäller ju för oss människor och inte minst mig själv. Jag bygger ju ingen stark grund att stå på när jag hela tiden gör saker för att andra inte ska klaga på mig eller tycka att jag inte är tillräckligt bra, det är ju JAG som ska tycka om mig själv och tycka att jag duger som jag ÄR! Det går inte att som duvan lägga några högst ostadiga grenar lite huller om buller och tro att det ska räcka att bygga på. Nej nu måste jag börja jobba med mig själv på riktigt.

Jag har ju gått i terapi flera gånger och då skulle jag också prestera så att terapeuten tyckte att jag var ”duktig”, hahahaha, har ni hört så dumt!

När jag började jobba helt igen så slutade jag även med min antidepressiva medicin som jag tagit i flera år. Trappade ut men det var nog, med facit i hand, inte det bästa att göra när jag ökade arbetstiden, även kraven på arbetsplatsen ökade och fler arbetsuppgifter skulle tas tillbaka. Nu har jag ringt till vårdcentralen och fått en telefontid till min läkare för att diskutera ev. återinsättning av medicinen. Han ringer dock inte förrän måndag. Jag fick ingen akuttid vilket är det enda som de kan erbjuda när man ringer samma dag utan jag får ringa igen på måndag morgon då de släpper nya tider för de närmsta två veckorna för att få en tid till läkaren. Så det blir till att vara hemma och invänta vad läkaren säger på måndag.

Nu ska jag vara snäll mot mig själv och tänka på vad som är bäst för mig (för vilken gång i ordningen säger jag detta nu?) och inte tänka så mycket på vad mina kollegor eller chefen ska tycka och tänka om mig. Vill ju även komma tillbaka så snabbt som möjligt men det ska vara när jag orkar och inte när jag känner att samvetet säger så! Jag ÄR JU INTE FRISK från min utmattning ännu, det är ju Försäkringskassan som har bestämt att jag är frisk och utförsäkrade mig. Nej, nu ska jag göra om och göra rätt! De senaste veckorna har jag känt mig så låg och trött igen. Har varit ledsen och nedstämd men inte velat belasta min omgivning men de märker ju att jag inte är som vanligt och har frågat varför jag är så tyst…

Nu ska jag försöka boosta mig själv så gott det går och vara snäll mot mig själv. Jag ska ge kroppen näringsrik mat, vila och kanske lite motion om energin räcker till.

Kram Kajsa ❤

En lugn fredag.

Hej bloggen!

Igår var jag i Helsingborg för ännu ett besök hos kirurgen hos Specialistläkarna. Detta var mitt fjärde och förhoppningsvis sista besök. Vid mina tidigare behandlingar har jag haft väldigt trevliga läkare som bemött mig bra men denna gång var det en väldigt arrogant och stressig läkare! Han fick mig att känna mig liten och att jag upptog hans tid med en struntsak… Jag arbetar ju själv på ett sjukhus och vet hur viktigt bemötandet är! Som patient är man väldigt utsatt. Av någon anledning verkar det som att just manliga kirurger mellan 40 och 50 år är de med största bristerna i bemötande. Detta är vad jag hört från andra också och inte bara min upplevelse av gårdagens besök.

Nu till något annat. Jag har startat en ny sida på instagram där jag skriver texter om mina utmattningssyndrom. Det kommer att vara både gamla texter jag hittat och nya tankar under min väg tillbaka 🤗 Sidan heter texterurenutmattning om någon är intresserad av att läsa.

Idag blir det en lugn dag. Har semester då jag vet att jag brukar ha ont efter behandlingen hos kirurgen. Men en ledig lugn dag är härligt oavsett.

Kram Kajsa ❤

En svajig vecka!

Hej bloggen!

Den sista veckan har varit svajig, minst sagt, jobbmässigt! Jag har varit så irriterad på många saker och då jag är tröttare efter återgången till arbetet så är det kanske inte så konstigt. Nedanstående är mina tankar och därmed inte en allmän sanning 😉

Sedan jag kom tillbaka från semestern för tre veckor sedan är det en kollega som flexat nästan varje dag, första veckan sju timmar (ja, jag räknade). Hon meddelade dock inte oss som kom tillbaka från semestern om detta. Vi har ett kort möte varje måndag där vi ska lyfta om det är något särskilt, som just om någon är frånvarande, ska flexa med mera. Det har sedan fortsatt följande två veckor, dock inte med lika många timmar. Problemet här tycker jag är att det är sådant hysch, hysch runt detta? eller har jag missat något? Det är alltid vissa som behandlas annorlunda än övriga gruppen och får hållas, varför vet jag inte.

Jag har alltid varit öppen med mina problem med dotterns mående, mina problem som uppkommit efter diskbråcket och utmattningen vilket min chef har varit glad över och uppmuntrat (kanske för att hon slipper frågor och diskussioner från kollegor?)

Jag har vid något tillfälle under våren tagit upp att jag är orolig för min återgång till fullt arbete, och då särskilt vid en arbetsstation, då den blivit mer stressig på grund av ändrat arbetssätt relaterat till Corona/Covid 19. Då blev min chef arg och sa att jag måste tänka positivt!!! Jag ska inte tänka negativt utan se att det även händer positiva saker! VAD!? Jag är inte negativ utan jag vill dela med mig av mina farhågor så att vi kan försöka göra återgången så smidig som möjligt. Detta bidrar INTE till ett öppet arbetsklimat!

Ni till veckans problem! Då det ligger så mycket i luften som inte sägs rakt ut och att inte samma regler gäller för alla skapar det oro och ilska i leden. Vi kvinnor har också en tendens att stjälpa varandra istället för att hjälpa varandra. Vi har en kvinna i vår grupp som alltid säger när man tar upp något som känns jobbigt; ”Det är inga problem, jag kan göra det” när chefen är närvarande. Tack, där talade du om att jag inte klarar av mitt jobb som inte är några problem.

Vi har också en chef, dock inte vår, som inte kan heja på vissa yrkesgrupper. Hon tittar oftast bort när man möter henne. Vad jag har fått lära mig så ska man behandla ALLA lika oavsett vem de är! Det spelar ingen roll om du är VD, städare, arbetslös eller hemlös, alla ska behandlas med respekt!

Jag älskar mitt jobb och brinner för att utveckla och förbättra. Har upptäckt flera brister och påtalat dessa vid flertalet tillfällen men det händer inget… Nu har jag skrivit en avvikelse för att få till åtgärder. Vi får väl hoppas att det händer något nu.

Sista veckan har jag varit så irriterad och känner att jag inte vill vara kvar på min arbetsplats som jag egentligen älskar. Dock verkar det vara problem på alla arbetsplatser och jag har ännu inte hittat något ställe som jag vill gå till så jag kämpar vidare ett tag till. Många gånger är det ett otydligt ledarskap som leder till ovanstående problem enligt mig.

Nej, nu får det vara bra med ältandet! Imorgon är det ny vecka och nya utmaningar. Jag ska komma igång och träna igen nu när värmen lagt sig, arbeta med Reiki och lägga energierna där de hör hemma, nämligen på mig själv, min familj och mina vänner. På jobbet kan jag ersättas men inte hemma och DET är det viktiga ❤

Kramar från en frustrerad Kajsa ❤

Vägen framåt!

Hej bloggen!

Nu har jag haft semester och även arbetat två hela veckor 🙂 Under mina fyra veckors semester var det väl inget superbra väder men helt okej, och det är jag nöjd med. Har hunnit med annat istället, som trädgården. Under våren har jag och dottern lagt nya pallkragar och lagt bräder runt dem och även singel. Det blev så fint. Har planterat jordgubbar, sparris, olika salladssorter, morötter och rädisor. Älskar känslan av att kunna gå ut och ta vara på vad naturen ger. Inomhus har jag gett mig på att plantera paprikafrön där det kommit cirka 15 cm grönt än så länge. Har även provat att plantera apelsinkärnor och det har faktiskt också kommit några skott 🙂 Nu håller vi tummarna för att de ska klara sig och överleva vintern.

När jag började arbeta igen efter fyra veckors semester kom det fina vädret tillbaka med besked, runt 25-30 grader, puh. Tur att vi har bra ventilation på jobbet. Under höst, vinter och vår fryser man och får ha extra kofta på sig men på sommaren är det perfekt.

Återgången till jobbet har fungerat bra. Jag försöker att inte stressa. Corona/Covid 19 har ju ställt till det på sjukhuset där jag arbetar med helt nya rutiner och säkerhet för att undvika smitta. HR på mitt arbete föreslog ju i vintras under min sjukskrivning att jag skulle omvandla semesterdagar till semestertimmar och det gjorde jag, totalt sju stycken vilket gav mig drygt femtio timmar att plocka ut för att korta dagarna. Jag har utnyttjat tre timmar varannan vecka och på så sätt endast haft 2-3 dagar där jag slutar klockan 16 eller 17. Helt perfekt!

Mitt andliga intresse bara ökar hela tiden. Har nu påbörjat utbildningen till Reiki master, det sista steget där jag får fler kraftfulla symboler att jobba med och även kan utbilda andra. Har också börjat använda mina änglakort/orakelkort som jag drar dagens budskap från varje morgon och även ställer frågor och får svar via korten. Det är så spännande och det stämmer så ofta de svar jag får. Har så smått börjat fundera på att skaffa mig en ny facebooksida eller instagramsida för att kunna dela med mig mer av min hälso- och healingresa…

Just nu vet jag inte vad framtiden har att erbjuda men jag känner att jag mår så bra psykiskt. Är så mycket gladare och känner mig positiv! Har fortfarande ont i kroppen varje dag men har varit hos sjukgymnasten och fått lite övningar att köra i gymmet. Dock gör värmen att det knappt går att vara inomhus på gymmet då det saknas AC/ventilation och inga fläktar. Får börja om igen så snart den värsta värmen lagt sig.

Äter mycket grönt och kosttillskott i form av bland annat nyponpulver, spirulinapulver, gurkmeja och nässla. Jag får ge det några veckor och sedan utvärdera effekten.

Min kropp är mitt tempel som det heter, det är där själen bor och jag ska göra allt jag kan för att den ska må så bra som möjligt. Tänker också att kroppen är som en målarduk och jag är konstnären. Jag jobbar för att tavlan ska bli så bra som möjligt efter mina förutsättningar! Nu kör vi!!!

Kramar Kajsa ❤

Student, badrumsrenovering, Reikikurs…

Hej bloggen!

Oj vad tiden går och så mycket som hänt på kort tid!

Nu har dottern tagit studenten 🙂 Det var en annorlunda ceremoni med endast föräldrar närvarande vid utspringet men så glad jag är över att få vara med ❤ På kvällen hade vi fest för henne i trädgården. Vi hade lånat ett partytält och bord och stolar så vi kunde vara utomhus och på så sätt minska smittorisk och även städningen efteråt 😉 Det kom och gick folk under kvällen och festen höll på till runt fyra på morgonen. Det blev en bra fest och dottern var nöjd vilket är det allra viktigaste ❤

Under veckan innan studenten höll vi på med badrumsrenoveringen och det var med nöd och näppe vi hann färdigt, om än med ett provisoriskt handfat då kommod och högskåp inte hann bli färdiga då fabriken hade produktions-/leveransproblem men det var väldigt fint i alla fall 🙂 Nu några veckor senare är möblerna på plats men med andra fronter tills de fått bukt med tillverkningsproblemen. Det är dock otroligt fint och jag blir glad varje gång jag öppnar dörren och går in där 🙂 Jag har tjatat i många år på sambon om att få detta gjort och nu äntligen är det klart till 99 %.

Jag har gått färdigt min kurs i Reiki på nivå 1 och 2 🙂 Är så tacksam över att jag hittade denna kurs och att jag klarade av den! Nu har jag fått mitt diplom, yippi 🙂 Denna innebär att jag kan ge Reikibehandling till de som önskar och även ta betalt om jag så önskar. Det är dock inte det viktigaste för mig nu utan jag ger det till mig själv och de som önskar i min närhet så att jag får öva.

Har en stor önskan om att läsa vidare inom det mediala och så småningom utbilda mig till medium. När jag har haft medial vägledning med ett medium så har hon sagt att jag är väldigt medial och det är något jag önskar utveckla. Alla tror inte på detta men jag är övertygad om att vi kan få kontakt med andra sidan!

Idag är min sista dag som jag är sjukskriven! Från och med i morgon är jag därmed frisk från min utmattning och det firar jag med semester, wohoo!

Sista tiden har jag slarvat otroligt mycket med min hälsa och välmåendet. Har ätit så mycket ”skräp” och onyttigheter, stressat emellanåt och inte tränat eller ens gått promenader! Det känns i kroppen. Jag är otroligt trött igen men inte på samma sätt. Har också värk i kroppen och den känns väldigt svullen. Har ju gått upp drygt 15 kg de sista två åren och sista månaderna har det tickat på uppåt. Nu är det dags att ta tag i denna bit också. Under semestern är det ju ett utmärkt tillfälle att komma igång. Nu ska jag dock vara snäll mot mig själv och inte köra allt eller inget som jag brukar utan lite är bättre än inget. Jag ska sluta äta så mycket godis och snacks, framförallt på vardagarna. Jag får ”unna mig” på helgerna. Behöver också se över kosthållningen igen och börja träna så smått. Idag har jag till exempel kört fem minuter axlar, fem minuter core och fem minuter minibands för benen/rumpan. Det är jag nöjd med för idag. Skynda långsamt är en bra strategi!

Ja, så går tankarna idag! Jag håller er uppdaterade på hur det går.

Over and out!

Kram Kajsa

 

Jag är tillbaka!

Hej bloggen (och eventuella läsare)!

Nu har det verkligen gått lång tid sedan jag skrev. Det har varit en minst sagt omtumlande tid. Jag har befunnit mig i utmattningens fula, sega, klibbiga träsk 😦 Det har varit upp och ner om vartannat. Jag fick avslag på min sjukpenning av Försäkringskassan i december men tack och lov fick jag hjälp från HR på min arbetsplats att söka ersättning från AFA. Tydligen finns det en ersättning som man kan få när man arbetar i region eller kommun om avslaget innehåller vissa paragrafer. Ersättningen heter särskild AGS-KL och är 77 % av lönen.

Kruxet med den ersättningen är att den inte skyddar min SGI (sjukpenninggrundande inkomst) så för att säkra den måste jag, under tiden jag är sjukskriven, vara anmäld som arbetssökande, på heltid i hela landet, på Arbetsförmedlingen!!! Har ni hört något så dumt? Ja, ja, man ska vara frisk för att vara sjuk 😉

Jag har varit sjukskriven 50 % sedan i höstas fram till i april då jag började arbeta 75 %. Det ska jag göra fram till min semester i juli. Därefter är tanken att jag ska gå tillbaka och arbeta fullt. Det känns skönt men lite skrämmande då jag är rädd att hamna i denna stressrelaterade sjukdom igen.

Sista året har varit en karusell av läkarbesök, kiropraktorbesök, besök hos Arbetsförmedlingen, sjukgymnast, samtalskontakt hos företagshälsovården med mera. Nu har jag börjat komma tillbaka igen och få mer energi. Fram tills för några veckor sedan tror jag att jag sov bort hela min fritid. Somnade när jag kom från jobbet efter lunch, somnade i soffan efter maten, sov hela natten. Helgerna sov jag mycket. Det känns som jag sovit bort de sista året, inte klokt 😦

Men som sagt nu är jag snart på banan igen 🙂 Vi håller på att renovera badrummet, jag har fixat nya pallkragar i trädgården och planterat. Vi har lagt plattor utanför entrén(eller rättare sagt sambon och barnen har gjort det). Detta är något som gör mig otroligt glad 🙂

Jag har under många år varit medialt intresserad. För ett par veckor sedan påbörjade jag en utbildning i Reiki healing. Det är så spännande. Denna healing kan man sända fysiskt och på distans 🙂 Nu håller jag tummarna för att jag ska klara denna och få mitt diplom.

I början av året tänkte jag att jag måste göra något åt min ohälsa och bli piggare. Hittade en kurs om hur man kan läka kroppen med hjälp av kost inom den traditionella kinesiska medicinen. Det är så spännande när man börjar se över obalanser och brister och vad man kan äta för att stärka dessa brister/obalanser. Kineserna lever ju länge och är friska av sig så det är värt att testa!

Nu ska jag försöka skriva lite mer regelbundet igen och då hoppas jag att det blir mycket positiva saker att skriva om. Detta inlägg blev mest en uppdatering av vad som hänt sedan sist.

Nu ser fram emot dotterns studenten även om den blir annorlunda nu på grund av corona/covid-19. Ett stort smolk i glädjebägaren där är ju att inte min kära mamma kan vara med då hon av åldern (även om hon är ung i sinnet ❤ ) befinner sig i riskgruppen och inte ska vara ute och träffa människor och därigenom smittas av denna avskyvärda sjukdom.

Over and out!

Kajsa ❤

Ryggsäcken

Hej bloggen!

Jag går ut på en promenad. Vädret är fint och luften klar. Omgivningarna är fina. Jag går med lätta steg och allt känns bra. Plötsligt blir stegen tunga och jag får en tyngd på mina axlar… vad är detta?

Inser plötsligt att jag har en ryggsäck på mig, min ryggsäck, fylld med händelser och erfarenheter. Den är full, det knakar i tyget och sömmarna håller på att gå sönder. Plötsligt orkar jag inte gå mer utan sätter mig ner och tar av den överfulla ryggsäcken.

När jag öppnar locket nästa flyger mitt bagage ut och svämmar över. Jag inser att det var längesedan jag gick igenom dessa händelser, om jag ens gjort det grundligt någon gång. Börjar så plocka ut och sortera upp vad jag kan göra mig av med och vad jag vill ha kvar i min ryggsäck. Sitter länge och funderar och bearbetar.

Jag bestämmer mig för att sortera ut det som inte gagnar mig… så bort med svek, övergivenhet, mobbning, skitsnack, sexuella ofredanden, missfall, dåliga bemötanden, psykisk ohälsa, utbrändhet och mycket mer. Jag tackar för dessa erfarenheter och tänker att det finns säkert en mening med det som skett. Det har givit mig en förståelse för andra människor och hur man kan reagera på trauman.

Men nu räcker det, nu ska jag gå vidare och fylla min ryggsäck med nya händelser. Bestämmer mig för att endast spara fina minnen. Mina barns födelser, deras uppväxt med mera. En sambo sedan 33 år som stöttat mig på min krokiga resa. Min mamma som alltid finns där och alltid har gjort ❤ Fina barndomsminnen. Fina vänner som finns och funnits där i vått och torrt, dessa är jag oerhört rädd om! Det finns mycket som har varit fint i mitt liv men det har varit en tuff resa.

Sitter länge kvar och ser hur det jag rensat bort flyger iväg och löses upp. Packar ner det fina som jag ska behålla. Lyfter så upp ryggsäcken som nu är betydligt lättare, reser på mig och börjar gå igen. Nu med lätta steg igen. På vägen hör jag fåglarna kvittra, ser en vit fjäder på stigen. Plötsligt är det någon som viskar i mitt öra: – Det kommer att bli bra nu. Du har kämpat länge men nu vänder det! Va! Vem var det? Ser mig omkring men jag är alldeles ensam… Det måste vara min guide/skyddsängel ❤ Jag känner mig trygg och vet att jag är i goda händer.

Nu vänder det!

Kram Kajsa ❤

En härlig söndag

Hej bloggen!

Vilken underbar söndag vi har haft! Efter frukost åkte jag och mannen till skogen och plockade svamp. Vi hittade massor av trattkantareller ☺ På grund av min utmattning behöver jag massor av mental återhämtning och då är skogen perfekt. Har hört att träd har magiska krafter och det är bra att krama dem, så med risk att bli knasförklarad så gick jag runt och kramade några stycken 😂

Väl hemma smakade det gott med kaffe 😊 Medans mannen rensade svampen tog jag en powernap 😉

Vaknade, klippte mannen och ena sonen, lagade mat och åt.

Dottern har sovit hos sin ena bror och hans flickvän i stan i natt och de körde henne hem. Så underbar avslutning på helgen att träffas en stund. Älskar att umgås med familjen ❤ Är så glad när alla är samlade.

Nu är klockan halv tio och jag sitter i soffan och dricker te. Har förvällt knappt hälften av svampen, resten tar jag i morgon.

Ja, detta var en vilsam dag med massor av återhämtning för en stressad själ 🙏

Kram Kajsa ❤

Long time no see

Hej bloggen!

Tjoho vad tiden går fort när man har o-roligt hahaha 😉

Skämt åsido så har jag brottats med en del ohälsa minst sagt. Jag har varit helt och halvt sjukskriven sedan jag skrev sist. Arbetade halvtid i fem veckor när jag skulle börja igen från hel sjukskrivning sedan kom bakslaget! Var hemma helt en vecka och arbetade sedan halvt i fyra dagar och nu är jag helt sjukskriven av läkare igen.

Utmattningssyndrom. Vad f-n! Jag sa ju att jag aldrig skulle hamna där igen!!! Nu ska jag vara hemma helt i tre veckor sedan arbeta 50 % till sista november. Min och läkarens plan var att jag därefter ska trappa upp till 75 % och sedan börja arbeta heltid igen. Nu är det emellertid så att det finns en tredje part som ska blandas in också och den tycker inte alltid som läkaren. Denna tredje part är Försäkringskassan som redan samma dag som läkarintyget kom in till dem berättade att man beviljat min sjukpenning till 30 november men att från 5 december kan jag inte räkna med sjukpenning då jag skulle kunna klara ett arbete som inte är stressigt eller så fysiskt och psykiskt krävande. Var finns dessa arbeten idag undrar jag?! Detta trots att läkaren skrev att nedsättningen gäller alla på marknaden förekommande arbeten, även anpassade. Men, men min handläggare tycker tydligen att hon har bättre kunskaper om min sjukdom än en rutinerad läkare.

Jag blir så himla arg men vad jag göra, den lilla människan har inte mycket att sätta emot den stora kolossen som Försäkringskassan är. Tydligen är handläggarna bättre utbildade inom sjukvård än vad läkarna är. Undrar vad dessa har för utbildning egentligen. Har också hört att Halmstads (Hallands?) handläggare är bäst i landet på att ge avslag! Vad säger det.

Jag och mannen har bestämt att om Försäkringskassan ger avslag på min sjukpenning på 25 % i december, och jag verkligen behöver dessa så får vi klara oss utan ersättning. Är man sjuk så är man ju och inte vill jag vara hemma mer än jag behöver då jag verkligen gillar mitt arbete och inte vill annat än komma tillbaka!

Det var allt för denna gång,

tack och hej leverpastej

Kram Kajsa ❤

Dåligt samvete

Hej bloggen!

Här sitter jag med dåligt samvete för att jag inte är på jobbet. Jag vet att det är kaos där och att de är fullständigt underbemannade. Var där i måndags som jag skrev om i förra inlägget men klarade inte av att gå dit i tisdags… och nu är de ytterligare en ”man” kort 😦 Men som min psykolog brukade säga till mig: ”är det ditt företag?” och jag svarade ”nej” och då sa hon att ”då är det inte heller ditt ansvar”…

Igår var jag hos kiropraktorn för att se över mitt bäcken enligt rekommendation från ortopeden. Hon kunde konstatera att mitt bäcken inte fungerade som det skulle. Jag har en klar påverkan på piriformismuskeln och en trolig inflammation där plus även i slemsäckarna. Jag är svullen, stel och har dålig kraft. Det gjorde rent ut sagt j-ligt ont när hon tryckte på den punkten och när jag skulle hålla emot med benet/foten som har kontakt med den muskeln oajjjj!!!!

Efter lite knäckande och sträckande så var dagens session över, puh 😉 Det kändes dock skönt att hon hittade roten till det onda (om det nu bara är detta) och därmed kan behandla området. Hon förstod att jag hade det riktigt besvärligt och löjlig som jag är så kändes det skönt att få en bekräftelse från en fackman så att jag inte skulle inbilla mig detta, precis som man skulle göra det!?!? Ibland tror jag att jag är helt dum i huvudet som tänker så. Jag är verkligen inte den som klagar i onödan och det vet jag ju själv om.

På kvällen fick jag jätteont i höften/ryggen och fick ta fulldos värktabletter inkluderat morfintabletter. Kan tänka mig att behandlingen satt igång en ordentlig process i kroppen och att det är positivt! Kände mig nästan groggy i huvudet också av smärtan.

Nu har jag bestämt mig för att lyssna på kroppen och stannar hemma resten av veckan. Ska tillbaka till kiropraktorn på måndag och det ser jag fram emot med skräckblandad förtjusning då jag säkert har ont efteråt igen men vet att det leder framåt i processen och mitt tillfrisknande 🙂 Tänk om det varit detta som spökar hela tiden och jag fick vänta nästan tio månader på remissen till ortopeden för att komma fram till att det var bäckenet som var den stora boven i dramat? Det känns ju lite surt på ett sätt då jag bara blivit värre och värre och fått vara hemma mer och mer från jobbet ju mer tiden gått… Men som sagt bättre sent än aldrig! Som så många säger: ” Man måste vara frisk för att vara sjuk” och ligga på själv hela tiden för att få hjälp.

Nu hoppas jag verkligen att vårdcentralsläkaren läser remissvaret och skickar remiss för MR bäcken så att jag får utrett det hela ordentligt. Jag fick ju en remiss till kirurgen som de felaktigt skickade vidare till kvinnokliniken, det remissvaret är sedan länge skickat tillbaka till vårdcentralen men jag ser i 1177 att det inte ens finns någon anteckning om detta och då sannolikt inte heller någon remiss till kirurgen igen, som gynekologen skrev att det skulle göras. Jag orkar inte hålla på och ringa och tjata om allt möjligt så nu avvaktar jag ortopedens svar innan jag går vidare med kirurgremissen. Är rädd att inte heller ortopedens svar blir läst ordentligt. Jag vet ju hur överbelastade alla läkare är och att en del bara signerar svaret utan att läsa det ordentligt och min vårdcentralsläkare är verkligen den bästa men han är oerhört populär och därmed extremt belastad… Sådär nu tycker jag synd om honom också hahahaha, jag är inte klok 😉

Det var allt för denna gång.

Kram Kajsa ❤