Psykisk ohälsa och BUP

God morgon bloggen!

Jag tänkte fortsätta lite där jag slutade mitt senaste inlägg om psykisk ohälsa…

När dottern började sin utbildning på gymnasiet började allt bra men efterhand under hösten så började hennes ökade frånvaro ta fart igen. Hon utvecklade socialfobi och måendet försämrades igen. Nu klarade hon inte av att åka bussen själv längre och vi fick köra henne till hennes mormor på morgonen när vi körde till jobbet eller till en kompis för att hon skulle komma iväg. Många dagar kom hon dock inte ur sängen ändå och så småningom utvecklade hon en depression. Vi kontaktade BUP angående detta och hon började innan jul gå hos en psykolog där för att få hjälp.

När vårterminen startade försämrades hennes mående drastiskt och hon utvecklade en riktigt djup depression med självskadebeteende och dagliga självmordstankar. Nu fick hon påbörja medicinering och vi hade täta kontakter med BUP. Under våren fick vi vid ett par tillfällen ”vård av barnintyg” på heltid att utnyttja när det var som sämst för att vara hemma och ha uppsikt över henne, detta då självmordsrisken bedömdes som kraftigt förhöjd. Vi hade besök hos psykologen varje vecka, telefonnummer att ringa dygnet runt vid behov, kontakt med sjuksköterska via telefon regelbundet, en utarbetad säkerhetsplan med mera.

Under denna period bytte jag även arbetsplats vilket blev en extra stress för mig men jag var hela tiden öppen med situationen till min chef och mina kollegor och fick ett oerhört bra stöd från dem. Detta är jag så otroligt tacksam över! Stort tack till min chef och mina kollegor som hjälpte mig igenom denna period på arbetet.

Med detta inlägg vill jag egentligen lyfta fram vilken betydelse hjälpen från BUP hade. Det skrivs så mycket negativt om psykiatrin och alla dess brister. Visst finns det mycket kvar att önska där generellt men jag tycker att jag vill lyfta fram mina POSITIVA ERFARENHETER av den. Utan stödet vi fick och fortfarande får från psykologen, sjuksköterskan och läkaren på BUP vet jag inte hur detta hade slutat! Nu mår dottern bättre igen, delvis beroende på att vi köpt en valp som hon så länge velat ha, medicinering och all hjälp hon får via BUP och skolan.

Vill också lyfta fram hennes fantastiska mentorer och även rektorn på hennes gymnasieskola! De har fått intyg på hennes diagnoser och hjälper henne så mycket de bara kan. Vi har haft möten med både mentorer och rektor och de gör allt för att hon ska klara sin skolgång. Vi planerar och reviderar planerna allt eftersom tiden går och beroende på hennes mående. Nu håller vi tummarna för att allt går bra när skolan börjar igen nästa vecka. Det måste vi tro på!

Vi kämpar vidare och tillsammans blir vi starka!

Kram Kajsa

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s