Att prestera hela tiden…

Hej bloggen!

De sista dagarna har jag funderat mycket över hur samhället är, vilka förebilder vi har och vilka krav det ställer på oss! Såg Mia Skäringers program Kroppshets och ser Olga Rönnbergs morgonsändningar om träning och kost på Instagram, vilka är jättebra och blir ögonöppnare.

Vad som slår mig är att flödet av ”perfekta” människor med ”perfekta” liv och kroppar med mera fullständigt bombarderar oss. Vi måste se ut si eller så, ha vissa kläder och viss inredning med mera. Alla dessa inlägg på sociala medier, bloggar, vloggar, podcasts med mera från ofta sponsrade influencers gör att många inte tycker att de duger. Unga tjejer idag tycker inte att de räcker till då de inte uppfyller alla dessa krav. Vi föräldrar får kämpa för att försöka få våra barn att förstå att värdet inte sitter i utseendet eller prylar utan vi måste lära oss att tycka om oss själva som vi är!

Det är lätt att ryckas med också som vuxen. Jag är själv en prestationsprinsessa som i stora delar av mitt liv varit och är vad jag presterar! I min ungdom klippte jag ut bilder på baddräktsmodeller från ex. Ellos som jag hade i plånboken för att titta på emellanåt och tänka på när jag blev hungrig eller godissugen. Har bantat flera gånger trots att jag inte varit överviktig för fem öre.

När jag blev äldre blev det andra mål som hägrade. För fem år sedan började jag styrketräna och då ville jag såklart få snygga muskler och bli slimmad. Nu är det ju så att man inte kan bygga muskler om man inte äter tillräckligt men den ekvationen blundade jag för. Mätte min fettprocent på gymmet vid ett par tillfällen och blev grymt nöjd när den gick ner. På ett par år gick jag ner cirka 10 kg. Nu berodde det inte enbart på att jag ville gå ner i vikt utan att mitt liv var tilltrasslat med en dotter med depression och nydiagnostiserad ADHD, en egen nyupptäckt laktosintolerans, en fruktansvärd IBS-mage som gjorde att jag hela tiden mådde illa och hade ont i den. Jobbet krävde också väldigt mycket och jag försökte hantera min stress med träning.

Någonstans där började också ett kanske lite stört förhållningssätt till kost och träning ta vid. Jag kunde på grund av magbesvären inte äta nästan någonting och började äta enligt FOODMAP vilket var jättebra! Den mat som är bra när man deffar var också den maten som jag kunde äta utan att få ont i magen. Men samtidigt när jag uteslöt gluten och laktos gick jag ner i vikt och då blev jag glad och nöjd över att kroppen blev mindre. I samband med detta tränade jag oftast 5-6 gånger i veckan med styrketräning, kick- and boxpass, tabata och löpning/joggning. Jag var tillslut väldigt tight i kroppen och vägde ungefär vad jag brukade göra i tonåren fast jag nästan var 50 år.

Efter en axeloperation blev det sedan rehab i cirka ett halvår och sedan hade jag svårt att komma tillbaka till träningen. Detta var för cirka 1,5 år sedan. Jag har börjat träna och slutat efter några gånger och nu för fem veckor så skadade jag ju mig då jag troligtvis körde för hårt trots att jag inte var i samma form som jag var i ett par år tidigare. Har också gått upp mina 10 kilo i vikt igen och trots att jag vet att jag duger som jag är så lider jag ändå av detta! Det känns helt enkelt inte bra, kläderna stramar med mera.

Nu är det inte bara inom träningen som jag är en som måste prestera! Det samma gäller på arbetet, som mamma, i hemmet, när jag studerar (vilket jag gjort cirka var tionde år som vuxen) med mera och detta fungerar ju inte och därför har jag kraschat ett par gånger…

Nu har jag bestämt mig för att det duger gott att vara good enough! Som Olga Rönnberg sa i ett inlägg någon gång ”den dagen du jämför dig med andra har du redan förlorat”, det är så sant! I fortsättningen ska jag träna för att må bra och bli mitt bästa jag med mina förutsättningar, inte för att bli bättre än någon annan etcetera.

Man vill ju gärna ha beröm och ju mer beröm man får desto hårdare jobbar man för att fortsätta få detta. Samma gäller omvänt, om du inte får beröm eller bekräftelse kämpar man hårt för att få detta. Suck! Nu får det vara slut med detta för min del. Jag kliver av detta rusande tåg som ändå oftast slutar med en krasch på ett eller annat sätt. Jag får lära mig att delegera på hemmaplan. På jobbet ska jag göra mitt bästa och vara nöjd med det. På träningen ska jag träna för att må bra och få energi, inte gå därifrån helt utmattad även om endorfinerna gör att man för tillfället blir nästan hög av detta.

Ja, så går mina tankar idag. Önskar att alla människor inser sitt eget värde utan prestation, även jag 😉 . Om vi accepterar varandra som vi är, är snälla mot varandra och försöker vara vårt bästa jag så ska vi nog kunna må bättre över lag!

Ha nu en underbar helg!

Kram Kajsa 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s