En härlig lördag och många funderingar…

Hej bloggen!

Vilken härlig lördag det var igår! Cirka 20 grader varmt och strålande solsken. Jag och mannen körde till skogen för att se om det fanns någon svamp och svamplyckan var med oss! Vi hittade både gula kantareller och trattisar. Några timmar i skogen är så välgörande för kropp och själ 🙂 Jag kan ju inte träna annat än rehab ännu och skogen är mjuk och bra att gå i och balansen får också träning.

När vi kom hem hade vi således en hel del arbete att göra med att rensa och förvälla all svamp 🙂  Efter dusch och fika åkte vi till Godis på landet, en väldans fin godisbutik med stort och fräscht utbud 🙂 På kvällen lagade vi god mat och drack lite gott vin! Ah, dessa dagar är verkligen livskvalitet 😀

Nu har det gått åtta veckor sedan jag fick mitt ev. diskbråck vid ett träningspass. Har mina rehabövningar som träning. Får lov att använda crosstrainer 10-15 minuter nu också och hantelövningar med 3-4 kg hantlar men absolut inte skivstång! Nu till mina funderingar… Ska jag verkligen ha kvar mitt gymkort när jag inte kan träna mer än så? Vi har ett gym på jobbet som vi anställda får använda gratis och jag har träningsredskap hemma också. Har inte kunnat vara på gymmet på åtta veckor men ändå betalat fullt hela tiden och det känns väldigt onödigt. När jag opererade min axel för cirka 1,5 år sedan höll jag på med rehab hos sjukgymnasten i nästan sex månader och var inte på gymmet på säkert fem av dessa, ändå betalade jag hela tiden. Man kan göra mycket för dessa hundralappar varje månad!

Så nu är den stora frågan?! Kommer jag att ha tillräcklig motivation att träna själv och ta mig till jobbets träningslokal? Just nu lutar det åt att säga upp gymkortet. Jag har alltid älskat boxpassen och dessa finns ändå inte kvar på mitt gym (kan ändå inte träna detta de närmsta månaderna om någonsin mer). Det är bara att gilla läget. Kanske ska jag börja simma istället tills jag är återställd.

Enligt sjukgymnasten kan man inte avgöra om jag har ett diskbråck eller en diskutgjutning utan en MR. Vad som är helt klart är dock att jag har en nervrotspåverkan och det kommer säkerligen att ta minst sex månader innan symtomen försvinner, kanske ett år. Jag har fortfarande känselbortfall och kraftnedsättning i benet. Nu ska jag vara duktig och göra mina övningar och fundera på hur min träning ska se ut i framtiden. Ett som är säkert är att träna, det ska jag göra på ett eller annat sätt och det ska vara lustfyllt och ingen prestation längre!

Kram Kajsa 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s