Känslan av att inte längre tillhöra…

Hej bloggen!

Har under en längre tid funderat över det här med gemenskap och att vara en del i en grupp. Jag har ju i flera år varit en tränande person och periodvis tränat väldigt mycket. Efter min axeloperation har jag som jag tidigare nämnt haft svårt att komma tillbaka till forna nivå.

Varje gång man kom till gymmet så var det hej och hur är läget med flera stycken. Vi anförtrodde varandra saker och pratade om livet och träningen. Vi stöttade varandra och det kändes som en varm gemenskap! Jag har alltid pratat varmt för vilken fin gemenskap vi har haft på gymmet och hur mycket jag trivs där. Jag har även rekommenderat andra att börja där just för den fina gemenskapen.

Igår var jag där för andra gången sedan jag skadade mig under ett träningspass i augusti och det kändes inte alls välkomnade och trevligt 😦 Jag och mannen var där tillsammans och vi var ensamma så det var bara en känsla. Men det räckte med att komma in i omklädningsrummet för att känna fy fasen vad tråkigt, vad gör jag här!!! Nu får jag ju bara träna cirka en kvart på crosstrainer och axelpressar med en hantel i taget och max 3-4 kg samt en slags roddmaskin där det finns en platta för magen att luta sig emot och där man drar handtagen mot sig, inte heller där någon direkt vikt, suck.

Nu var det inte bara rehabiliteringen som kändes tråkig utan minnena av gemenskapen som vi som tränade tillsammans på gymmet hade, med betoning på HADE! Efter att jag skadade mig är det bara en vän från gymmet som hört av sig och henne känner jag sedan tidigare så det är inte så konstigt. Känslan av att inte vara viktig längre och att man inte betyder något i träningssammanhang längre är påtaglig! Det är en sorg i sig att skada sig som jag gjorde och att sedan ingen, då menar jag INGEN (utom Å) som ens messar och bara frågar hur det är, det svider lite.

Jag har nog haft för stora tankar om den härliga gemenskapen vi har haft och trott att vi verkligen betydde något för varandra. Nu vet jag att så inte är fallet och där känner jag mig lite ledsen måste jag erkänna. Men som så många gånger i livet, du är inte en del av gemenskapen om du inte är där längre… Jag bara trodde att det var så. Jag har tränat på gymmet sedan de öppnade för några år sedan och verkligen varit trogen detta. Betalar fortfarande via autogiro och har gjort så sedan start trots träningsuppehåll under rehab.

Jag har lärt mig att de enda du kan räkna med är dig själv (och din familj och närmsta vänner) för de andra kommer och går genom livet. Nu ska jag inte lägga så mycket energi på andra än de närmsta i min krets för det är där omtanken och energin ska ligga. Jag har nog som sagt haft för stora förhoppningar, mitt misstag 😉

Nu låter detta inlägg väldigt bittert men det är inte min mening utan bara en krass verklighet! Det är min känsla och jag behöver få ur mig denna. Att blogga är ett sätt att bearbeta mina känslor.

Men nu lite positivt! Nu har vårdcentralen äntligen skickat en remiss för MR också och det är ju jättebra 🙂 Äntligen får jag veta om det är ett diskbråck eller en diskutgjutning jag har. Symtomen är detsamma men en trasig disk är ju ändå ett allvarligare tillstånd.

Jo förresten, igår när jag var på gymmet och kände den hopplösa känslan så kom en kille som jag faktiskt fått mycket hjälp av och som jag undantar från ovanstående. Han har flera diskbråck och tränar anpassat. Han har hjälpt mig med träningsupplägg tidigare och han kan säkert hjälpa mig igen när jag kan börja träna på riktigt. Det var precis som någon högre makt skickade in honom i lokalen precis när jag skulle gå… Så tack R för att du dök upp och gav mig lite hopp igen när jag som mest behövde detta 🙂

Kram från en lite uppgiven Kajsa

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s