Jag är tillbaka igen, livet kom emellan…

Hej kära blogg!

Nu är det riktigt länge sedan jag skrev och jag skäms nästan 😉 men bara nästan. Som det brukar vara ibland kom livet emellan. Det har hänt så otroligt mycket och tiden har inte räckt till, eller nåt hahaha…

Jag var tvungen att läsa sista blogginlägget för att se var jag slutade… Detta har hänt som det brukar heta i TV-serier när ett nytt avsnitt börjar.

Jag fick min MR strax efter jag skrev sist, på en återbudstid. Det visade sig att min känsla var riktig, det var ett diskbråck. Jaha, bara att gilla läget som det så fint heter men först var jag tvungen att bearbeta det mentalt. Nu kan jag inte träna ordentligt utan det är rehab och promenader som gäller. Jag har ju som sagt hanterat min stress med träning så det är inte helt enkla grejer att acceptera men… efter lite ältande så har jag gått vidare. Nu tänker jag att jag tar detta året till att träna mentalt istället. Det blir meditation och lite annat som gäller framöver. Vem vet, det kan ju bli jättebra i slutänden!

Dotterns mående har gått upp och ner och vi fortsätter att kämpa med medicinering och BUP-samtal. Jag hoppas innerligt för hennes skull (och vår) att det snart ska vända. Hon är nästan aldrig i skolan men jag har lärt mig att inte pressa henne för mycket så vi får ta en dag i taget även där. Igår var en riktigt tung kväll psykiskt här hemma. Dottern pendlar mellan att inte vilja leva och att det är okej, men hon ligger mycket hemma i sin säng och funderar. Och som många andra som mår psykiskt dåligt vet så är ju kvällen och natten värst, de så kallade vargtimmarna.

Igår hade vi bestämt oss för att se Kalla Fakta som handlade om en kille på drygt 20 år, som inte fick rätt hjälp i sin behandling av diverse diagnoser och senare även missbruk. Hela historien är oerhört tragisk med en kille som mått dåligt sedan han var liten och trots kontakter med både vård och kommun slutade det hela med att han tog livet av sig. Strax innan det började fick dottern veta att en ung tjej, ett år äldre än hon själv, tagit sitt liv. Det påverkade hela familjen då vi alla vet vem hon var. Så oerhört tragiskt och jag är så ledsen för familjens skull och kunde inte hålla tillbaka tårarna. Tänker också på hur oerhört glad jag är över att vår dotter finns kvar trots en uttalad självmordsönskan förra våren.

På jobbet har vi haft det turbulent under hösten och har haft möten med en person från HR där vi dragit upp riktlinjer, hur vi ska arbeta och hur vi ska bete oss mot varandra. De viktigaste reglerna som jag uppfattar det är att alla i arbetsgruppen (10 st.) ska fika samma tid på morgonen kl. 9.15. Tidigare har några valt att gå vid 9 och några vid 9.30 vilket jag tycker är okej då vi alla är hungriga olika tider. Meeen tydligen har det varit ett väldigt stort problem bland den halva styrkan som arbetat längst att vi lite nyare inte gjorde som man alltid gjort. Suck. Det var en hel del annat som jag egentligen tycker är sandlåda men nu är det bara att gilla läget där också. Kvinnor alltså! Men jag trivs väldigt bra med mina arbetsuppgifter och jobbet ändå och känner att jag utvecklas och lär mig nytt hela tiden vilket är viktigt för mig.

Ja, där har ni uppdateringen lite kort. Jag ska bättra mig med mitt bloggande då jag tycker att det är roligt att skriva och det är ett bra sätt att bearbeta känslor.

Många kramar

Kajsa ❤

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s