Dåligt samvete

Hej bloggen!

Här sitter jag med dåligt samvete för att jag inte är på jobbet. Jag vet att det är kaos där och att de är fullständigt underbemannade. Var där i måndags som jag skrev om i förra inlägget men klarade inte av att gå dit i tisdags… och nu är de ytterligare en ”man” kort 😦 Men som min psykolog brukade säga till mig: ”är det ditt företag?” och jag svarade ”nej” och då sa hon att ”då är det inte heller ditt ansvar”…

Igår var jag hos kiropraktorn för att se över mitt bäcken enligt rekommendation från ortopeden. Hon kunde konstatera att mitt bäcken inte fungerade som det skulle. Jag har en klar påverkan på piriformismuskeln och en trolig inflammation där plus även i slemsäckarna. Jag är svullen, stel och har dålig kraft. Det gjorde rent ut sagt j-ligt ont när hon tryckte på den punkten och när jag skulle hålla emot med benet/foten som har kontakt med den muskeln oajjjj!!!!

Efter lite knäckande och sträckande så var dagens session över, puh 😉 Det kändes dock skönt att hon hittade roten till det onda (om det nu bara är detta) och därmed kan behandla området. Hon förstod att jag hade det riktigt besvärligt och löjlig som jag är så kändes det skönt att få en bekräftelse från en fackman så att jag inte skulle inbilla mig detta, precis som man skulle göra det!?!? Ibland tror jag att jag är helt dum i huvudet som tänker så. Jag är verkligen inte den som klagar i onödan och det vet jag ju själv om.

På kvällen fick jag jätteont i höften/ryggen och fick ta fulldos värktabletter inkluderat morfintabletter. Kan tänka mig att behandlingen satt igång en ordentlig process i kroppen och att det är positivt! Kände mig nästan groggy i huvudet också av smärtan.

Nu har jag bestämt mig för att lyssna på kroppen och stannar hemma resten av veckan. Ska tillbaka till kiropraktorn på måndag och det ser jag fram emot med skräckblandad förtjusning då jag säkert har ont efteråt igen men vet att det leder framåt i processen och mitt tillfrisknande 🙂 Tänk om det varit detta som spökar hela tiden och jag fick vänta nästan tio månader på remissen till ortopeden för att komma fram till att det var bäckenet som var den stora boven i dramat? Det känns ju lite surt på ett sätt då jag bara blivit värre och värre och fått vara hemma mer och mer från jobbet ju mer tiden gått… Men som sagt bättre sent än aldrig! Som så många säger: ” Man måste vara frisk för att vara sjuk” och ligga på själv hela tiden för att få hjälp.

Nu hoppas jag verkligen att vårdcentralsläkaren läser remissvaret och skickar remiss för MR bäcken så att jag får utrett det hela ordentligt. Jag fick ju en remiss till kirurgen som de felaktigt skickade vidare till kvinnokliniken, det remissvaret är sedan länge skickat tillbaka till vårdcentralen men jag ser i 1177 att det inte ens finns någon anteckning om detta och då sannolikt inte heller någon remiss till kirurgen igen, som gynekologen skrev att det skulle göras. Jag orkar inte hålla på och ringa och tjata om allt möjligt så nu avvaktar jag ortopedens svar innan jag går vidare med kirurgremissen. Är rädd att inte heller ortopedens svar blir läst ordentligt. Jag vet ju hur överbelastade alla läkare är och att en del bara signerar svaret utan att läsa det ordentligt och min vårdcentralsläkare är verkligen den bästa men han är oerhört populär och därmed extremt belastad… Sådär nu tycker jag synd om honom också hahahaha, jag är inte klok 😉

Det var allt för denna gång.

Kram Kajsa ❤

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s