Ryggsäcken

Hej bloggen!

Jag går ut på en promenad. Vädret är fint och luften klar. Omgivningarna är fina. Jag går med lätta steg och allt känns bra. Plötsligt blir stegen tunga och jag får en tyngd på mina axlar… vad är detta?

Inser plötsligt att jag har en ryggsäck på mig, min ryggsäck, fylld med händelser och erfarenheter. Den är full, det knakar i tyget och sömmarna håller på att gå sönder. Plötsligt orkar jag inte gå mer utan sätter mig ner och tar av den överfulla ryggsäcken.

När jag öppnar locket nästa flyger mitt bagage ut och svämmar över. Jag inser att det var längesedan jag gick igenom dessa händelser, om jag ens gjort det grundligt någon gång. Börjar så plocka ut och sortera upp vad jag kan göra mig av med och vad jag vill ha kvar i min ryggsäck. Sitter länge och funderar och bearbetar.

Jag bestämmer mig för att sortera ut det som inte gagnar mig… så bort med svek, övergivenhet, mobbning, skitsnack, sexuella ofredanden, missfall, dåliga bemötanden, psykisk ohälsa, utbrändhet och mycket mer. Jag tackar för dessa erfarenheter och tänker att det finns säkert en mening med det som skett. Det har givit mig en förståelse för andra människor och hur man kan reagera på trauman.

Men nu räcker det, nu ska jag gå vidare och fylla min ryggsäck med nya händelser. Bestämmer mig för att endast spara fina minnen. Mina barns födelser, deras uppväxt med mera. En sambo sedan 33 år som stöttat mig på min krokiga resa. Min mamma som alltid finns där och alltid har gjort ❤ Fina barndomsminnen. Fina vänner som finns och funnits där i vått och torrt, dessa är jag oerhört rädd om! Det finns mycket som har varit fint i mitt liv men det har varit en tuff resa.

Sitter länge kvar och ser hur det jag rensat bort flyger iväg och löses upp. Packar ner det fina som jag ska behålla. Lyfter så upp ryggsäcken som nu är betydligt lättare, reser på mig och börjar gå igen. Nu med lätta steg igen. På vägen hör jag fåglarna kvittra, ser en vit fjäder på stigen. Plötsligt är det någon som viskar i mitt öra: – Det kommer att bli bra nu. Du har kämpat länge men nu vänder det! Va! Vem var det? Ser mig omkring men jag är alldeles ensam… Det måste vara min guide/skyddsängel ❤ Jag känner mig trygg och vet att jag är i goda händer.

Nu vänder det!

Kram Kajsa ❤