Kajsas värd, direkt från hjärtat

Hej bloggen!

Här sitter jag med dåligt samvete för att jag inte är på jobbet. Jag vet att det är kaos där och att de är fullständigt underbemannade. Var där i måndags som jag skrev om i förra inlägget men klarade inte av att gå dit i tisdags… och nu är de ytterligare en ”man” kort 😦 Men som min psykolog brukade säga till mig: ”är det ditt företag?” och jag svarade ”nej” och då sa hon att ”då är det inte heller ditt ansvar”…

Igår var jag hos kiropraktorn för att se över mitt bäcken enligt rekommendation från ortopeden. Hon kunde konstatera att mitt bäcken inte fungerade som det skulle. Jag har en klar påverkan på piriformismuskeln och en trolig inflammation där plus även i slemsäckarna. Jag är svullen, stel och har dålig kraft. Det gjorde rent ut sagt j-ligt ont när hon tryckte på den punkten och när jag skulle hålla emot med benet/foten som har kontakt med den muskeln oajjjj!!!!

Efter lite knäckande och sträckande så var dagens session över, puh 😉 Det kändes dock skönt att hon hittade roten till det onda (om det nu bara är detta) och därmed kan behandla området. Hon förstod att jag hade det riktigt besvärligt och löjlig som jag är så kändes det skönt att få en bekräftelse från en fackman så att jag inte skulle inbilla mig detta, precis som man skulle göra det!?!? Ibland tror jag att jag är helt dum i huvudet som tänker så. Jag är verkligen inte den som klagar i onödan och det vet jag ju själv om.

På kvällen fick jag jätteont i höften/ryggen och fick ta fulldos värktabletter inkluderat morfintabletter. Kan tänka mig att behandlingen satt igång en ordentlig process i kroppen och att det är positivt! Kände mig nästan groggy i huvudet också av smärtan.

Nu har jag bestämt mig för att lyssna på kroppen och stannar hemma resten av veckan. Ska tillbaka till kiropraktorn på måndag och det ser jag fram emot med skräckblandad förtjusning då jag säkert har ont efteråt igen men vet att det leder framåt i processen och mitt tillfrisknande 🙂 Tänk om det varit detta som spökar hela tiden och jag fick vänta nästan tio månader på remissen till ortopeden för att komma fram till att det var bäckenet som var den stora boven i dramat? Det känns ju lite surt på ett sätt då jag bara blivit värre och värre och fått vara hemma mer och mer från jobbet ju mer tiden gått… Men som sagt bättre sent än aldrig! Som så många säger: ” Man måste vara frisk för att vara sjuk” och ligga på själv hela tiden för att få hjälp.

Nu hoppas jag verkligen att vårdcentralsläkaren läser remissvaret och skickar remiss för MR bäcken så att jag får utrett det hela ordentligt. Jag fick ju en remiss till kirurgen som de felaktigt skickade vidare till kvinnokliniken, det remissvaret är sedan länge skickat tillbaka till vårdcentralen men jag ser i 1177 att det inte ens finns någon anteckning om detta och då sannolikt inte heller någon remiss till kirurgen igen, som gynekologen skrev att det skulle göras. Jag orkar inte hålla på och ringa och tjata om allt möjligt så nu avvaktar jag ortopedens svar innan jag går vidare med kirurgremissen. Är rädd att inte heller ortopedens svar blir läst ordentligt. Jag vet ju hur överbelastade alla läkare är och att en del bara signerar svaret utan att läsa det ordentligt och min vårdcentralsläkare är verkligen den bästa men han är oerhört populär och därmed extremt belastad… Sådär nu tycker jag synd om honom också hahahaha, jag är inte klok 😉

Det var allt för denna gång.

Kram Kajsa ❤

Hej bloggen!

Nu har det gått en vecka sedan jag skrev. Förra veckan arbetade jag mina fyra dagar sedan var det dags för midsommarledigt.

På midsommarafton satt jag och mannen själva på kvällen, det var sååå skönt! Det är inte ofta vi är ensamma hemma och det är lugnt runt oss. Vi gjorde inte många knop och gick och lade oss i tid. På dagen var vi ute och plockade kantareller som vi sedan hade till maten som för övrigt bestod av lite av varje. Det var sill och nypotatis och grillat med smörstekta kantareller. Hanna och hennes kompis åt med oss innan de åkte ut på roligheter.

Midsommardagen åkte vi till våra vänner på deras sommarställe som ligger mitt ute i skogen. Det är samma par som vi var i Tyskland med. Vi fikade, pratade, männen fiskade lite och på kvällen grillade vi innan det var dags att skiljas åt.

I söndags (igår) åkte vi till Höör för att köpa en hundvalp till 🙂 Det är också en Pomeranian precis som hunden vi redan har. Samma uppfödare men andra föräldrar. Vi blev så sugna på en liten kompis till vår nuvarande buse. Det är säkert inte jobbigare med två än en resonerade vi alla i familjen så vi var överens. Väl hemma igen gick det jättebra! De busade och lekte jättemycket. De jagade varandra och hade roligt tillsammans. Hoppas att det fortsätter likadant.

Idag var det dags att gå tillbaka till arbetet igen och fy vilken dag det blev! Vi var underbemannade som aldrig förr, bara tre stycken att bemanna fyra funktioner/platser. Vi hade dessutom en sommarvikarie som var där sin första dag och hennes ”mentor” var sjuk. Vi kunde inte hjälpa henne fullt ut utan fick hitta på enklare arbetsuppgifter till henne som hon kunde utföra självständigt sedan fick vi stressa som tokar jag och min ena kollega för att sköta även den plats vikarien skulle lära sig med sin ”mentor”. Chefen var på oss hela tiden och påpekade att det var viktigt att hon fick en bra introduktion. Vi jobbade som små smurfar så tillslut vi var alldeles blå 😉

På eftermiddagen hade vi ett inplanerat möte med facket på grund av vår arbetsmiljö och det var knappt jag hann dit på grund av jobbet som behövde göras akut dessförinnan. Det är konstigt vad olika man kan uppleva saker (eller så beror det kanske på att inte alla vågar säga vad de tycker). Innan vi gick fick vi veta att kollegan som ska lära upp semestervikarien är sjuk imorgon också. Det är så synd om henne då hon har så dåligt samvete för att hon är sjuk! Kontentan av det hela blir i alla fall att situationen blir lika illa imorgon även om vi är ett par personer till som skriver men den ena är en timmis och den andra är helt nyanställd och kan inte vikariens arbetsstation.

Min dag slutade med att jag bröt ihop av utmattning när jag kom hem. Jag har haft ont i ryggen, ätit värktabletter och använt bäckenbälte för att klara av arbetet men vill inte vara hemma mer nu. Dels vill jag inte sätta mina kollegor i klistret, dels vill jag ha en full lön för en gångs skull. Det kostar mycket att vara hemma också.

Förra veckan var jag hos ortopeden och fick min bedömning. Det visade sig att det nog inte är diskbråcket som är största problemet utan mitt bäcken som troligen blivit snedställt och ger mig dessa besvär. Nu blir det tillbaka till vårdcentralen och ny MR röntgen av bäckenet, sjukgymnast och om de inte får ordning på detta så får de remittera mig tillbaka till ortopeden. Detta var vad ortopedläkaren ville och vi får hoppas att vårdcentralen läser ordentligt och följer hans ordination. Jag har också fått ett bäckenbälte att använda på dagarna för att lindra smärtan.

Så skratt, gråt och allt däremellan har sista veckan bestått av. Imorgon är det en ny dag och nya utmaningar. Hoppas verkligen att den blir så mycket bättre 😉

Kram Kajsa ❤

Hej bloggen!

Nu har vi varit hemma från Tysklandsresan en vecka och det har runnit en del vatten under broarna…

Som vanligt när jag varit igång lite extra får jag bakslag med ryggen. Detta är dock inget som får hindra mig från att leva, det har jag bestämt. Jag har under så lång tid bara jobbat och sedan fått gå hem och lägga mig, både på grund av utmattning och smärta men jag måste ju få lite positivt input i mitt liv också!

Jag arbetade måndag och tisdag i veckan men sedan var det stopp. Har sedan varit hemma på grund av smärtor och därmed även utmattning. Har bestämt mig för att försöka arbeta igen imorgon. På onsdag ska jag äntligen till ortopeden och få en bedömning för mitt diskbråck. Det ska bli så skönt att äntligen få en bedömning från ett proffs på diskbråck. Ingen skugga på distriktsläkaren då han verkligen är toppen men var profession har ju sin styrka.

Igår var jag och ett par kollegor iväg och tackade av min roomie (min rumskollega som gick i pension för någon månad sedan). Vi var på ett café utanför Båstad med värdens bästa utsikt. Vi åt räkmackor och en dessert bestående av en kaka med äpple och maräng, mums! Därefter åkte vi till Boarp som också ligger en bit utanför Båstad och spontanshoppade lite 😉 Är så otroligt tacksam över detta gäng. Vi är fyra stycken i olika åldrar och ganska olika många gånger men redan från början klickade vi med varandra ❤

Jag tycker att det är ganska jobbigt att köra bil på vägar jag inte kör till vardags och motorvägspåfarter är bland det värsta jag vet (förutom alla korsningar i stan med korsande cykel- och gångbanor). Nu körde jag ändå igår och utmanade mig därmed ytterligare, heja mig!!! (klapp på axeln).

Jag led under många år av OCD och hade otrolig ångest över att köra bil då jag var rädd att orsaka olyckor och skada folk. Hade även då svårt att komma ut från hemmet då jag behövde kontrollera spis med mera så mycket så jag ofta blev sen iväg om jag över huvud taget kom iväg! Men detta har jag blivit frisk från och idag fungerar jag bra i vardagen ❤ Jag tror att mycket där hade med mitt bagage att göra och att jag förnekade mycket då jag inte orkade hantera alla känslor och händelser i min uppväxt. Men efter många turer med psykologer vid olika tillfällen (och mååånga tusenlappar) så har jag äntligen bearbetat allt som hänt och fått verktyg att hantera livet. När jag tänker tillbaka på allt detta så tycker jag inte alls att det är konstigt att jag gått igenom två utmattningsdepressioner. Är så stolt över mig själv att jag lyckats stå på benen även om de skakat och vikt sig flera gånger på vägen. Tror också att detta gjort mig oerhört ödmjuk inför livet och andra människor, jag dömer ingen! Jag försöker vara snäll mot andra 🙂

Ja, det var allt för denna gången.

Kram Kajsa ❤

 

Hej bloggen!

Precis som jag befarande så smittade jag såklart ner mannen med förkylningen! Dagen innan vi skulle åka hade han feber och kände sig allmänt dålig. Men vi kom ändå iväg till Tyskland och förkylningen blev bättre och bättre 🙂 Med Panodil och Otrivin Comp kan man åstadkomma ”mirakel”.

På nationaldagens morgon åkte vi således till Tyskland, närmare bestämt Rügen och väl där Binz. Vi fick underbara dagar även om vädret inte var helt på vår sida hela resan. Men, det finns alltid en plan B. Istället för sol och bad på stranden dag två blev det en tur till Stralsund för shopping. På väg tillbaka till hotellet körde vi inom Sellen och tittade på den vackra bryggan med sina byggnader. Helt otroligt vackert!!!

Vi har vandrat på strandpromenaden och varit på stranden, badat och tränat på hotellets spaanläggning. Ätit och druckit gott och sett mycket intressant. Dag tre när vi checkat ut från hotellet åkte vi till Prora. Denna historiska plats från andra världskriget gav många tankar. De håller nu på att bygga om det långa huset till lyxbostäder. Vissa är klara, andra är under renovering och mitt ibland detta finns de gamla gråbruna betongbyggnaderna och murarna som minner om svunna tider. Det var en märklig kontrast och jag är väldigt glad att vi hann dit innan allt är förändrat.

Innan vi körde på färjan i Sassnitz gjorde vi såklart som de flesta andra, besökte Bordershopen. Jag har aldrig varit i Tyskland och aldrig handlat på en Bordershop. Vi handlade inte mycket där men det var en ny erfarenhet 😉

Det har varit en underbar resa med mycket goda vänner. Vi har skrattat, skojat och bara gjort vad som fallit oss in. Är så otroligt glad att vi kom iväg på detta och att jag vågade tacka ja och utmana mina gränser. Nu har jag lyckats gå utanför min comfortzon med stora mått! Nu kan det ju bara bli bättre eller hur 😉

Kram Kajsa ❤

 

Hej bloggen!

Igår var jag tillräckligt pigg för att kunna ta mig till Shamanmässan i Höör. Tog Panodil och Otrivin Comp så det gick vägen. Sonen körde så jag behövde bara vara kartläsare 😉

Vi kom fram till denna härliga plats i Skåne. Det var lite molnigt och blåsigt, inte så varmt men det var varmt och skönt i stallbyggnaden där utställningen ägde rum. Det var många utställare som sålde många olika varor och tjänster, exempelvis kristaller, trummor, smycken, healing, aura- och chakrafotografering, medial vägledning med mera. Det fanns dessutom flera föreläsningar. Tiden gick fort…

En av de saker jag sett fram mest emot var att delta i en trumresa. Denna skedde med hjälp av en kvinna som genomförde denna med hjälp av bland annat trumma och skallror. Vi var många som ville vara med så många fick sitta på stolar men jag lyckades få en madrass att ligga på (vi var en hel del som låg ned också).

Vi fick börja med en ceremoni med rök och fjädrar för att rena oss och fick en varsin fjäder som vi skulle hålla i och tänka på vår intention med denna trumresa. Vi fick lägga personliga saker på ”altaret” om vi ville så jag lade mitt halsband där. På så sätt kunde vi få med oss av energierna hem 🙂

När allt detta var avklarat började ”resan”. Det hela var mycket spännande och man kunde få möta sitt kraftdjur! Detta var första gången jag deltog i en sådan ceremoni och jag hade lite svårt att slappna av ordentligt så jag gick inte så djupt ner i avslappningen. Men det hela var mycket spännande och jag kommer att göra detta igen om jag får tillfälle!

Jag gjorde även en aura- och chakrafotografering hos ett medium. Även detta var spännande. Hon fick fram mycket som jag kan skriva under på. Fick även en hel del verktyg och tips på vad jag kan arbeta med för att utvecklas medialt.

Sammanfattningsvis kan jag bara säga att detta var en mycket spännande och givande dag! Om den återkommer så ska jag absolut delta igen 🙂 Även sonen tyckte att dagen gav mycket. Är så otroligt tacksam och glad över att ha fått dela denna upplevelse med honom!

Idag njuter jag av vad jag tog del av under gårdagen och tar det bara lugnt och vårdar min förkylning. Imorgon är det dags för jobb igen.

Önskar er alla en trevlig söndag!

Kram Kajsa ❤

Hej bloggen!

Ja, vad säger man… Jag jobbade förra veckan, fick magras i måndags morse och fick vara hemma måndag och tisdag (troligen min IBS). Arbetade onsdag, ledig torsdag (då det var Kristi Himmelsfärdsdag) och då blev jag såklart dunderförkyld så idag fredag fick jag vara hemma igen. Hej då lönen 😉

Mannen har varit hemma två veckor för sin höft och sitt knä och var hos läkaren och blev sjukskriven hela juni ut (bye bye Money). Undrar vad vi har gjort för fel om vi får så dålig karma 😉 Ja, ja det är bara att gilla läget och vara rädda om oss själva i första hand även om samvetet mot arbetsgivarna skaver! Just nu känner vi oss som två 100-åringar 😉

Jag har påbörjat en distanskurs i andlig och medial utveckling, det ska bli så intressant att lära sig mer och förhoppningsvis öppna upp! Har även beställt en kurs om Shamanism då det är ett område som intresserar mig. Jag kan inte så mycket men det tänkte jag ändra på 🙂 När man inte kan träna fysiskt får man träna mentalt och jag mår som allra bäst när jag får arbeta med hjärnan och utvecklas.

Om jag mår okej i morgon ska jag och ena sonen på en Shamanmässa i Höör. Där finns både utställare och föreläsare. Hoppas, hoppas att jag är tillräckligt pigg för att kunna åka dit!!! Jag får ta Panodil, Otrivin comp och Mollipect så ska det nog lösa sig ❤

Nu ser jag fram emot vår Tysklandsresa så mycket och hoppas verkligen att jag inte smittat ner mannen utan att vi kan få vara friska och må bra så vi kan njuta av resan. Även om vi går back just nu ekonomiskt måste man unna sig lite lyx i tillvaron och på något sätt brukar det ändå lösa sig tillslut. Det är jag övertygad om att det kommer att göra nu också.

Kram från 100-åringen Kajsa, Atchoo ❤

 

 

Hej bloggen!

Nu är det riktigt länge sedan jag skrev och det beror dels på att jag har haft fullt upp, dels att jag har mått bättre och då inte haft samma behov av att skriva av mig 🙂

Idag var jag hos min psykolog för sista gången för ett sammanfattande avslutande samtal. Det kändes riktigt bra och jag känner att jag har fått verktyg för att fortsätta själv. Jag har lärt mig att bli bättre på att säga ifrån, att stå upp för mig själv och att prioritera mig själv mer. Det är en ovan känsla men ganska skön faktiskt.

Har gått utanför min comfortzon nu och beställt en resa till Tyskland tillsammans med mannen och ett par vänner till oss. Det ser vi alla fram emot jättemycket! Nu är det dags att prioritera oss som par också och inte bara barnen även om de såklart är superviktiga ❤

Det rullar på jobbmässigt och vi har väl samma problem som vanligt (fniss) och samma irritationsmoment 😉 Jag känner dock att jag inte orkar stå på barrikaderna och strida utan nu tänker jag sköta mitt och göra ett bra jobb men inte mer då det kostar i kraft som jag behöver till annat. Men jag har väldens bästa och roligaste jobb!

Nu har jag fått remiss till både kvinnokliniken för min eventuella prolaps av tarmen och till ortopeden för ställningstagande till eventuellt operation av mitt diskbråck. Det känns ändå skönt att det händer något då det är tio månader sedan det hände och jag har inte blivit mycket bättre. Tänk vad detta träningspass kostade i lidande, jag som skulle bli så stark har snarare blivit svagare både här och där 😉

Efter årsskiftet har jag i snitt varit hemma en vecka i månaden för ryggen och nu har jag nästan varit hemma en månad med undantag av några arbetsdagar och lite semester. Det är ju ohållbart att gå såhär, kostar gör det också, suck.

När det gäller dottern så har hon fyllt 18 och lämnat BUP och precis gått över till VPM (vuxen psykiatrisk mottagning). Hon mår bättre vilket vi är oerhört glada över såklart. Hon har också varit mycket med sin allra första bästis (som hon träffade redan på dagis även om det var först i grundskolan de blev bästisar) och den tjejen har bott hos oss nästan en månad nu. De har varit ute och haft roligt på helgerna precis som man ska ha i den åldern. Skolan går bättre också ❤

Jag har haft en underbar helg tillsammans med min kära familj. Morsdag firades med mat och kladdkaka med vispgrädde och jag fick presenter. Jag har väldens bästa familj, mina barn och svärdottern betyder så otroligt mycket för mig ❤ Vi står varandra så nära och hjälper och stöttar varandra, är så otroligt tacksam ❤

Japp det var väl det hela för denna gång. Lovar att skriva mer regelbundet framöver om nu någon läser min blogg, om inte så får den bli min dagbok 😉

Kram Kajsa ❤

Hej bloggen!

Nu har jag varit hemma ett par dagar igen, suck. Bara att gilla läget men det är så trååååkigt!! Ekonomiskt är det ju också kännbart att vara sjuk.

Vi fick fiber i somras och det blev naturligt att flytta över internet dit. Har också börjat se över TV-abonnemang. Vi betalar otroligt mycket idag för vår TV som vi har via parabol. Vi kan spara flera hundralappar i månaden på att byta och ändå ha ett bra utbud.

När man tittar på Facebook ser man att vår lokaltidning erbjuder prenumeration i tre månader för 99 kr. Vi har haft lokaltidningen i väldigt många år och vi betalar mycket mer. Det är konstigt att aldrig trogna kunder kan få erbjudanden om liknande, men nej, det lönar sig alltid att vara en otrogen kund som hoppar mellan leverantörer av varor och tjänster. Jag har alltid varit en sådan som stannar kvar om jag är nöjd… Men nu är det dags att se över utgifterna. Även när det gäller försäkringar så är jag dubbelförsäkrad då jag har en privat sjuk- och olycksfallsförsäkring men ändå har jag gruppliven via facket. Har också en bra inkomstförsäkring via fackförbundet Vision men ändå har jag en privat sådan också, ja ni hör ju själva hur dumt det låter/ser ut.

Allt blir så mycket dyrare hela tiden. Vi har två inkomster så vi klarar oss men då både jag och sambon har varit sjuka mycket sista åren så blir det ändå väldigt kännbart. Tänker på alla ensamstående föräldrar, arbetslösa och pensionärer med låg pension, det kan inte vara lätt! Sverige är inte samma trygga välfärdsland längre som vi har varit och det gör ont i mig när jag tänker på hur många människor som får kämpa för att få ihop vardagsliv och ekonomi. Det är så fruktansvärt att vi har pensionärer som är hemlösa, de har arbetat hela livet och så har de inte råd med hyra med mera. Pensionen är ju redan beskattade pengar och ändå skattar man på dessa pengar ännu en gång. Fy för att bli gammal.

Jag har alltid arbetat i ett kvinnodominerat yrke, fött barn, studerat flera gånger som vuxen och även varit sjukskriven en del som vuxen. Vågar knappt tänka på vilken dålig pension jag kommer att få! Som tur är så började jag pensionsspara i unga dagar och det har jag alltid prioriterat även i svåra tider när barnen var små eller jag studerade. Hoppas att jag har råd att gå i pension med det lilla extra.

Ja, det var en del filosoferande så här framåt kvällen…

Kram Kajsa ❤

Hej bloggen!

Idag firar vi sambon som fyller år, 54 år! Oj vad tiden går fort. Vi träffades tidigt i livet och har hållit ihop sedan jag var 18 år. Det blir 33 år i år sedan han kom in på ett café/pub där jag och min kompis satt och lyssnade på en trubadur och drack ett glas vin. Han var inte alls min typiska kille att falla för men föll, det gjorde jag ❤

Nu tre barn senare och en massa händelser rikare firar vi som sagt honom idag. Sonen som flyttat hemifrån och hans flickvän kommer hem och äter tillsammans med oss idag. Fullkomligt älskar att vara omgiven av min fina familj ❤ Jag är inte rik på pengar men jag är rik på ett annat mycket viktigare sätt.

Apropå ekonomi så har jag idag gjort något jag aldrig gjort tidigare, jag har tecknat mig för att köpa aktier i ett företag och jag har fått chansen att få göra en intresseanmälan innan de släpps. Nu är jag inte ensam om detta utan det är många med mig som fått chansen. Det är ett väletablerat företag redan som vill expandera. Jag tror verkligen på iden och vill inte missa chansen! Lite läskigt men samtidigt spännande 🙂 Jag klarade av att göra allt själv och jag har ju redan ett VP-konto så det var bara att fylla i ansökan och skicka iväg. Håller tummarna för att jag får några av dessa aktier då jag misstänker att vi är många som vill vara med.

Utanför huset bara regnar och regnar det! Gräsmattan är så vattensjuk att hunden knappt vill gå ut ens. Men det är väl bra att naturen får vatten så inte grundvattennivån blir så låg som den varit de sista somrarna.

Nu ska jag gå och förbereda denna dag. Önskar er en fantastisk söndag!

Kram Kajsa ❤

 

Hej bloggen!

Nu har det gått några veckor och jag har klarat av att jobba wiiiii!

Det är väl cirka tre veckor sedan jag skrev sist och det har varit som vanligt hos oss. När jag började arbeta igen blev sambon sjukskriven två veckor på grund av sin smärtande höft och sitt utslitna knä. Han har nu jobbat en vecka och då blev ena sonen sjuk (han har precis börjat arbeta efter flera månaders arbetslöshet). Dottern är hemma den mesta tiden och när hon är rastlös och inte har mycket att göra och många tankar så börjar hon städa och flytta om allt möjligt här hemma. Detta resulterar i att precis när man lärt sig att hitta så flyttas saker om igen, ex i köksskåp och klädskåp 😉

På jobbet rullar det på som vanligt, upp och ner, ner och upp. Jag har haft ett par möten med grupper jag är med i och dessa är stimulerande då det förhoppningsvis leder till förbättringar för alla.  Har också haft medarbetar- och lönesamtal och där var vi ganska överens känns det som. Lönepotten är inte klar ännu så vet ju inte hur mycket, eller rättare sagt lite ökningen blir. I kvinnodominerade yrken är det inte lönen som gör att man valt jobbet utan intresset 🙂 Jag tycker verkligen att mina arbetsuppgifter är superroliga!

Nästa stycke varnas känsliga läsare från att ta del av 😉 Läs på egen risk :O

På grund av mitt diskbråck (hjälp nu börjar jag bli tjatig, men håll er vakna en stund till) har jag fått problem med magen och tarmarna 😦  så nu har jag varit hos läkaren ett par gånger och fått göra en rektoskopi (lite skämskudde på den). Det var inte helt bekvämt och jag hade gärna gömt ansiktet i något sorts klädestyg vid undersökningen. Men jag har ju haft samma läkare i 24 år så han vet ju vem jag är ändå 😉 Det visar sig att jag nog har fått en prolaps av tarmslemhinnan som resultat av diskbråcket och långvarig användning av starka smärtstillande läkemedel. Ja ja alltid är det något! Nu blir det en hel del kostomläggningar och laxantia för att avlasta systemet lite. Återbesök om 5-6 veckor för att se om det blivit bättre. Annars kanske man får gå vidare med en röntgen av lilla bäckenet.

Sist jag var hos psykologen kom vi överens om att nästa besök om en dryg vecka nog blir det sista. Nu har jag gått där nästan ett år och jag känner att jag har fått verktyg för att klara mig framöver. Sista två åren har varit oerhört tuffa men nu vet jag hur jag ska agera eller inte agera i olika situationer. Det har varit så skönt att få gå till henne och prata av sig och bolla olika händelser. Har ju varit med dottern på nästan alla hennes psykologbesök på BUP och då spelar det ingen roll vad vi vuxna orkar och klarar då är det dotterns mående som är i fokus, och så ska det vara! Men jag har fått komma till min egen psykolog och fått fokusera på mig och mina behov vilket har varit så välbehövligt! Hon har fokuserat på MIG och frågat vad JAG BEHÖVER för att må bra. Det var inte lätt att svara på, vet inte hur många gånger jag knappt vetat vad jag ska svara… Men nu har jag lärt mig att känna efter och ställa lite mer krav på min omgivning.

Det går framåt lite i taget, två steg fram och ett steg bak och det blir ju ändå framåt om än lite långsammare.

Tack och hej leverpastej (som Bert sa)

Kram Kajsa ❤